Om Kalixlöjrom

Unik miljö ger unika produkter

Kalix Löjrom har sedan 2010 det starkaste ursprungsskyddet för livsmedel som utfärdas av EU – Skyddad Ursprungsbeteckning. Det innebär att ”produkten är producerad, bearbetad och beredd inom ett visst avgränsat geografiskt område med en för området karaktäristisk metod”. Sedan 2015 är både siklöjan från Bottenviken och dess rom MSC-märkta. Det innebär att fisken kommer från ett livskraftigt bestånd och att fångsten sker på ett sätt som är bra för havsmiljön.

Junko_burk

Siklöjan – världens minsta laxfisk

Det kontrollerade och hållbara löjfisket i Bottenviken startar 20:e september varje år och pågår i fem veckor. Den lilla laxfisken siklöja är cirka 15-20 centimeter lång och livnär sig på plankton, kräftdjur och alla de mineraler som älvarna får med sig. Mineraler som starkt genomsyrar karaktären på rommen och gör Kalix Löjrom helt unik smakmässigt.

På den svenska sidan av Bottenviken finns en unik havs- och skärgårdsmiljö då de stora älvarna Åby älv, Pite älv, Lule älv, Råne älv, Töre älv, Kalix älv, Sangis älv och Torne älv för med sig sötvatten från fjällen ut i Bottenviken. Det gör det till ett av världens sötaste havsvattenområden med en salthalt på endast 0,3 procent. Havet är dessutom fullt av mineral som smältvattnet för med sig från berggrunden. Sötvattentillförseln är så massiv att hela havet omsätts vart tredje år och det rena, klara vattnet med sin låga salthalt, skapar perfekta förutsättningar för sötvattensfisken siklöja att leva och fortplanta sig.

Siklöjan är världens minsta laxfisk som i Bottenviken rör sig högst två-tre mil ut från kusten. Honorna leker i slutet av oktober och början av november då de lägger rommen nära älvmynningarna där det alltid finns sötvatten. En del rör sig upp i älvarna men återkommer alltid till samma område, år efter år.

När löjhonan lägger sin rom vill den vara på grundare vatten. Den föredrar också sand- och grusbotten vilket är unikt för den svenska sidan av Bottenviken. På den finska sidan är det framförallt lerbottnar.

Siklöjans ägg kläcks på våren, oftast i maj, när vattentemperaturen når upp till 12-13 grader. Då har älvarna tagit fart med skogsfloden. Första tiden lever ynglet på näringen från älvarna, mineraler som vattnet fört med sig från fjällen som brom, selen och även guld. Efter tolv veckor börjar de äta fast föda och då framförallt från bottenvegetationen. De letar också efter små frisimmande kräftdjur samt havsanemoner som släpper från botten på våren och lägger sig under isen.

Havsmiljön i norra Bottenviken är mycket speciell och rymmer bara cirka 35 arter av bottenvegetationsväxter. Det är en ömtålig fauna, anpassad att växa fort under den korta säsong som havet är öppet.

Löjfisket startar den 20.e september varje år. Under de fem veckor som fisket pågår är arbetet lika intensivt på land med att ta hand om fiskarna och förädla rommen. Hanarna förpackas hela då de är utsökta matfiskar och de romstinna honorna kläms sedan manuellt. En honlöja väger cirka 25 gram och dess rominnehåll är sällan mer än fem gram. Efter klämningen sköljs och rengörs rommen varsamt innan den torkas, saltas och paketeras för hand. Storleken på äggen varierar under fiskeperioden från 0,8 mm i början av perioden, upp till 1,3 mm i slutet. Den enda tillsatsen i Kalix Löjrom är 4% salt.

Sedan 2015 är Kalix Löjrom och Kalix siklöja MSC-märkta. Marine Stewardship Council är en internationell organisation som arbetar med att certifiera och miljömärka vildfångad fisk och skaldjur. Kraven för att få MSC-märkningen är att ”fisken kommer från ett livskraftigt bestånd och att fångsten sker på ett sätt som är bra för havsmiljön”.

“Bottenvikens siklöja livnär sig bland annat på mineraler som smältvattnet för med sig från fjällen. Den löjrom vi skördar innehåller därav guld.”

Den långa vägen till ursprungsmärkning

Den 23:e sepbember 2010 blev Kalix Löjrom Sveriges första SUB-märkta råvara. Vägen dit var dock allt annat än enkel och krävde envishet, fantasi och en rysk forskares analyser.

Junköfiskarnas mentor och seniora rådgivare Tryggve Bergman har en lång bakgrund som produktions- och försäljningschef på Norrbottensfiskarnas fiskförsäljningsförening, BD Fisk där han började1981. BD Fisk har nästintill haft monopol på att sälja Kalix Löjrom vilket de gjorde till de stora grossisterna. Under Tryggves tid på företaget kontaktade han själv stora kunder som Grand Hotel och var periodvis i Stockholm varannan vecka.

Så småningom började Tryggve själv fundera på varför inte fiskarna själva skyddade Kalix Löjrom från kopior. Alltför många restauranger hävdade att de serverade Bottenvikens delikatess utan att det gick att kontrollera. 2006 började Tryggve undersöka frågan och fick tack vare kontakter på Livsmedelsverket, kunskap om EU:s SUB-märkning.

Ursprungsbeteckningen SUB (skyddad ursprungsbeteckning) avser produkter som härstammar från en viss ort eller region eller, i undantagsfall, ett visst land. För att ursprungsskydda en produkt ska bland annat följande grundläggande villkor vara uppfyllda:

  • Framställningen av råvarorna och deras beredning till färdig produkt ska äga rum i det begränsade område vars namn produkten bär.
  • Produktens kvalitet eller egenskaper ska helt eller väsentligen bero på den geografiska omgivningen på produktens ursprungsplats.

Via Norrbottens Kustfiskareförbund sökte och fick Tryggve 576 000 kr av Länsstyrelsen i Norrbotten och Fiskeriverket för att ansöka om SUB-märkning av Kalix Löjrom.

På Livsmedelsverket avrådde man Tryggve från att fortsätta med ansökan. Ingen hade gjort något liknande med en svensk råvara eller produkt och ryktet sa att det kunde ta evigheter. På Livsmedelsverket fanns dock Karmina Eunesco som arbetade mycket i Bryssel. Hon hade sett andra länders ansökningar och tog med dem till Tryggve för att han skulle få en uppfattning om vad som krävdes. Utmaningen visade sig vara att bevisa att det bara var i kustkommunerna Pite, Kalix, Lule och Haparanda som råvaran fanns. Liksom kunskapen och hantverket att framställa rommen.

En italiensk osttillverkare inspirerade

Under en stor matmässa i tyska Köln träffade Tryggve en ostproducent från Italien vars ost fått SUB-skydd av EU. Osttillverkaren berättade hur floden PO förde med sig en unik gödning från alperna till hans region. När floden svämmade över vattnades hans betesmarker med mineralerna som i sin tur gick igen i kornas mjölk och sedan i osten. Minst 70 procent av kornas föda måste utgöras av det speciella betet för att han skulle få använda SUB-märkningen. Framförallt fascinerades Tryggve av hur den italienske ostproducenten pratade om sin ost som om det var en kär vän. Han konstaterade att ingen löjromsproducent uttryckte liknande kärlek för sin produkt.

Den ryske professorns analys

För att få bevis på Kalix Löjroms unikitet beställde Tryggve tre olika årgångar av löjrom från Vänern, Finland och USA. Dessa skickade han tillsammans med den egna till Allkontroll i Linköping för analys. Svaret visade att Kalix Löjrom innehöll en mängd mineraler som inte fanns i de övriga. Den kemiska analysen godkändes dock inte av EU som hävdade att det var för enkelt att fuska och tillsätta mineralerna i vilken löjrom som helst.

Då fick Tryggve tips om den ryske professorn Ilji Rodinsky som tidigare besökt Luleå Universitet. Han hade möjlighet att undersöka de olika löjromssorterna på isotop-nivå. Rodinsky hade även möjlighet att analysera fukthalten i rommen genom frystorkning. Det var nödvändigt då Bryssel krävde att få veta vatteninnehållet i produkten.

Slutligen fick Tryggve en analys av Kalix Löjrom som inte gick att förvanska. Bevis på att Bottenvikens siklöja bär rom som till och med innehåller guld.

Efter att analyssvaren var klara och ansökan komplett skulle femton olika svenska instanser säga sitt innan den skickades till EU. De fick i sin tur cirka fem månader på sig att svara innan Tryggve fick komprimera ihop all information och med hjälp av Karmina Eunesco, kontrollera att allt var korrekt.

Fiskarnas loggböcker gav ledtrådar

Den första ansökan som skickades 2007 kom tillbaka med ett flertal synpunkter. Bland annat den underkända, kemiska analysen. Dessutom hävdade EU:s tjänstemän att svenskarna måste styrka det geografiska områdets unikitet.

Den senare frågan löste Tryggve genom att prata med gamla fiskare och gå igenom deras loggböcker. Därigenom kunde han kartlägga vart fiskarna hade fångat siklöjan sedan 1930-talet. Efter snörika vintrar då det var mycket smältvatten, visade loggböckerna att fiskarna kunnat fånga siklöjan ända ut till fyra mil från kusten.

Med hjälp av SMHI som sparat statistik från 1800-talet, kunde Tryggve bevisa att åren överensstämde. Mycket snö gav mycket smältvatten och därmed mer siklöja och större fiskeområde.

Trägen vinner

Tio resor till Bryssel tog det för Tryggve innan det positiva svaret kom. Bland annat fick han höra att SUB-märkning för en fisk är bland det svåraste du kan få. Orsaken sades vara att det är nästintill omöjligt att bevisa hur fiskstim rör sig.

Efter alla resor blev han ett känt ansikte i EU. Till sist fick han tips om vilka punkter han var tvungen att ordna till för att få SUB-skyddet.

På morgonen den 23:e september 2010 anlände Tryggve till EU:s kontor. Klockan elva kom den ansvarige tjänstemannen gående med ett leende och då var det klart. Fyra års arbete hade gett frukt. Sverige hade fått sin första ursprungsmärkta råvara/produkt likvärdig med parmaskinka och stiltonost.

Efter godkännandet var samtliga löjromsproducenter tvungna att anpassa sina produktionslokaler efter de nya reglerna. De innebar bland annat stränga hygienkrav.